Fredsstigen

För att uppnå en fredligare värld behöver vi lära våra barn att hantera konflikter på ett sätt som inte skadar någon och där barnen själva lär sig hur man hittar lösningar utan att vuxna alltid talar om dem för vad de skall göra.  Vi behöver gå Fredens stig tillsammans! På alla områden i samhället behöver vi hantera våra konflikter och använda oss av goda och fredliga sätt för att lösa dessa. Det går inte längre att slåss om våra resurser för överlevnad. Resurser, som inte alltid är oändliga. Vi måste helt enkelt lära våra barn sätt att relatera och vara tillsammans, så att de ser och bekräftar varandra.  

"Fredsstigen" är ett enkelt medlingsprogram, som kan användas för konfliktlösning i skolan. Idén har vi hämtat från Joseph Lanzetta School i New York. Sedan har vi utvecklat den för att passa i vår kultur och idag kan vi erbjuda utbildning för skolpersonal och ett lättförståeligt instruktionshäfte .

De konfliktdrabbade skall båda berätta om vad som hänt, förstå varandras känslor och komma till en framtida lösning. Processen leds av en vuxen.

Fredsstigen kallar vi den process som elever under handledning av lärare går för att lösa konflikter i skolan.

 Fredsstigen betyder att vi lyssnar aktivt på varandra. Vi får tillfälle att spegla varandra och bekräfta vad den andre har sagt. Genom att få höra vad jag har sagt, uttalat av någon annan (den som jag har konflikten med), kan jag satta det som är svårt i sitt rätta perspektiv och få distans till det. Jag får också en möjlighet att höra om det jag sagt verkligen är det jag menat eller om den andra personen har missförstått mig. Det kanske är så att det jag sa, inte heller är vad jag själv menade. "Är det så det låter när jag säger hur det är för mig?"  

Fredsstigen är en illustrerad stig tryckt på en matta som läggs på golvet. Ett kompendium som beskriver metoden medföljer.

 Fredsstigen är en metod som används med yngre barn F-5 (utvecklas för de äldre) Metoden som Fredsstigen baseras på tillhör den reparativa rättvisan. Samma principer som också används vid annan medling: brott, skolmedling, arbetsplatsmedling, grannmedling, familjemedling och olika typer av rådslag.

Hälsopedagogik

Vi vill att undervisningen om hälso- och ohälsofaktorer skall ske välplanerat från F-9. Eftersom detta innebär både attitydpåverkan och kunskapsinhämtning krävs strategi, upprepning och samverkan mellan skolans ämnesområden.

När är det taktiskt rätt att tala om tobak? Sexualitet? Vad är frisk och riskfaktorer? Livet och döden? Hur entusiasmerar vi om den friska kroppen och den friska hjärnan? Kan samma hälsofaktor tas upp på olika sätt under olika skolår? (Vi utbildar)

"Du bestämmer"
Elisabeth Arborelius
Processen leder till självkännedom och egna realistiska och mätbara mål.
Programmet passar i första hand för åldersgruppen 15-16 år men kan kanske modifieras för att passa andra åldrar.

En vägledare håller i processen som har stöd i en instruktion, som är lätt att följa och som stimulerar eleverna till egna beslut.

Man bildar en grupp om 5-6 elever och träffar dessa med ett strukturerat material vid tre 60-minuterstillfällen. Efter varje grupptillfälle möter man varje individ under 60 minuter. Programmet är utvärderat och har god påverkan på den personliga hälsan i vid bemärkelse. Vägledaren är en samtalspartner utan "domarfunktion".

Efter två dagars utbildning blir man en god vägledare och arbetar efter en skriven handledning. (Vi utbildar)

Lorraine Monroe

Oavsett social bakgrund kan alla barn bli framgångsrika i livet. Det är rektor Lorraine Monroe ett levande bevis för. Hon har drivit skolor i Harlem och Bronx med våld, droghandel och fattigdom ända in på skolgården. Men av barnen har det blivit ministrar, kulturpersonligheter och framgångsrika företagsledare.
Text: Catrin Offerman
Läs mer om Monroe

Dr Monroe finner du på www.lorrainemonroe.com

Svenska skolreformer till mer skada än nytta (Göteborgs-Posten 23 februari 2010)

Ny internationell forskning visar att många svenska skolreformer inte föregåtts av utvärderingar utan baserats på mer eller mindre rimliga teorier som lanserats som sanningar. Åldersblandade klasser, problemorienterad undervisning, läxor och skriftliga test är metoder som är skadliga eller bara ger måttlig effekt på inlärningen, skriver Knut Sundell, Sven Bremberg och Martin Karlberg.

Relaterat

Skolan är en av samhällets viktigaste institutioner för att ge barn och unga ett värdigt liv. Barn som misslyckas i skolan har en kraftigt förhöjd risk för ett flertal hälsoproblem och särskilt psykosociala problem. Därför är skolan viktig för myndigheter som Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut, samt för institutioner som utbildar lärare.

Med jämna mellanrum kommer larmrapporter om svenska elevers dåliga skolprestationer. Lärare, föräldrar, experter och politiker har idéer om hur de svenska eleverna skall nå framgång. En del framhåller vikten av fördjupade ämnesstudier hos lärare, andra vikten av ordning och reda. Sällan refereras till den omfattande forskning som finns på området.

John Hattie har i en nyutkommen bok (Visible learning: a synthesis of over 800 meta-analyses relating to achievement) sammanställt resultat från mer än 52 000 studier av ungefär 83 miljoner elever. Detta är en sammanställning som saknar motstycke och förtjänar uppmärksamhet.

Hattie använder ett standardiserat mått, kallat effektstorlek, för att beskriva vad som påverkar elevers skolprestationer. Dess värden kan vara både positiva och negativa. Eftersom forskning från vissa delar av u-världen visar att barn lär sig utan att gå i skolan drar Hattie slutsatsen att en effektstorlek som är lägre än 0,15 antyder att skolan haft en skadlig effekt. Ett vanligt resultat är effektstorlekar på mellan 0,15 och 0,40, vilket Hattie tolkar som måttliga effekter. Effektstorlekar på 0,40 eller högre menar han är starka och eftersträvansvärda.

Klen effekt eller ingen alls
Det som svenska myndigheter och svenska skolforskare rekommenderat för skolutveckling stämmer dåligt med resultaten i Hatties sammanställning. Under det som kan kallas skadligt återfinns åldersblandade klasser, problembaserad inlärning, att elever själva ska bestämma sin inlärning, mentorskap samt helordsmetoden respektive motorisk träning för läsinlärning. Dessa faktorer ger alltså svagare effekt än vad som kan förväntas om eleverna inte alls gick i skolan. Andra rekommendationer med måttliga effekter är mindre klasser, individualiserad undervisning samt läxor och skriftliga test.

Svenska rekommendationer fel ute
Så gott som ingenting av det som Hattie pekar ut som det eftersträvansvärda återfinns bland det som rekommenderats för svensk skolutveckling. Starka effekter erhålls genom insatser för att minska störande beteenden i klassrummet, fonetisk träning för läsinlärning, strukturerad utvärdering av lärarens undervisning, undervisning i högre takt för begåvade elever (inte att förväxla med grupper för begåvade elever) samt direkt undervisning. Det senare innebär att läraren klargör vad eleverna ska lära sig, lär ut stegvis och exemplifierar, kontrollerar att eleven förstått och sedan låter eleverna successivt öva allt mer självständigt under lärarens tillsyn.

Sammantaget visar forskningssammanställningen att läraren är den viktigaste faktorn för inlärning, att lärare ska vara styrande, tydliga, engagerade och bry sig om eleverna, att lärare måste bli medvetna om varje elevs aktuella kunskap och sätt att tänka samt anpassa undervisningen efter detta. Skolledare och lärare måste även skapa en skola, personalrum och klassrum där misstag välkomnas som en möjlighet till inlärning. Skolans ekonomi eller lärartäthet spelar inte någon större roll för elevernas skolprestationer – viktigast är hur man använder de resurser skolan förfogar över.

Teorier utan utvärderingar
Hur kommer det sig att svensk skolutveckling gått så i otakt med den internationella forskningen? Många reformer har uppenbarligen inte föregåtts av utvärderingar utan baserats på mer eller mindre rimliga teorier som lanserats som sanningar. Ett exempel på detta är åldersintegrerade klasser, även kallat årskurslös undervisning, som under 1990-talets första hälft genomfördes i stor utsträckning över hela landet. Det är en av de faktorer som enligt Hattie är skadlig och som hamnar under gränsen för vad barn lär sig utan att gå i skolan.

Utebliven svensk forskning
Ett problem i dag är frånvaron av svensk forskning som sökt värdera effekterna av olika metoder. I väntan på sådan forskning är det rimligt att låta internationella utvärderingar ge vägledning. Det är därför centralt att Hatties forskning får genomslag i undervisningen av blivande lärare, liksom presenteras för beslutsfattare på olika nivåer. Universiteten måste också utbilda doktorander och forskare i att bedriva forskning om pedagogiska metoders effekter.

 Knut Sundell
docent i psykologi, chef för enheten Evidensbaserad praktik vid Socialstyrelsen

Sven Bremberg
med dr och docent i socialmedicin, avdelningschef för Barn och ungdomars hälsa vid Statens Folkhälsoinstitut

Martin Karlberg
doktorand, Institutionen för didaktik vid Uppsala universitet